Så mycket slit för ingenting.

När jag hör din lena röst
Dina kommentarer, dom är överallt
Då känner jag någon sorts tröst
När det utomhus är så kallt
Vid elden hittar vi vår kraft
Och vi ska vinna mod tillsammans
För så småningom finns vi inte mer
Den dagen kan vi inte andas
Men jag tar ett bloss från lyckans pipa
Med lungor så små, men ändå så starka
För jag vet att vi kan nå
Något som kallas lycka och oändligt med kärlek

Du var allt jag alltid önskat
Och allt jag aldrig var
Du var allt jag alltid hatat
Varför är du då så underbar?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0