Ord

Ensam står jag kvar
Rak i ryggen med huvudet högt
Det enda som jag har
Är tankarna, dom svarta tankarna
För jag vet att det aldrig kommer bli vi
Men jag lider ingenting
För du utsöndrar verkligen idioti
Och jag får dig så som jag vill

När solkatterna dansar på månen
Har jag dig i mig.

Jag gjorde allt för att det skulle fungera
För du var ju så underbar
Men nu orkar jag inte mera
Vill inte bli behandlad som en slav
Du tittade på mig och log
Med ögon ljusa som snö
Men du är du och jag är jag
Och snart kommer vi att dö

Jag kan inte rädda dig, jag kan inte finnas där
För alla plågsamma minnen får mig att falla isär.
Jag vet, jag är dum
Jag gör fel vad som än händer
Jag vet, jag gör dig stum
För jag gillar inte det jag känner

Är det jag som är hjälten?
Den som alltid ser till att du mår bra?
Är det jag som är hjälten?
Den som finns där var eviga smärtsamma dag?

När det pirrar i magen
Och hjärtat känns så lätt
När du säger dom saker
Som känns så djävla rätt
Då ser jag hur molnen skingras
Och solen tittar fram
Det var ett under
Att vi hittade varann.

Kärlek vid första ögonkastet
Det verkar existera
Och jag känner redan nu
Att allt börjar fungera
För du tog min hand och sa
"Jag är din, du är min"
Och allting va´, så underbart

Allting har ett slut, men detta är bara början.

Du är en sådan människa som aldrig gör något fel.
Du försöker att utsöndra perfektion så gott det går.
När du handlar mat på ICA ställer du alltid streck koden på varorna mot dig när du ska betala för de.
Du är inte politiskt engagerad, men när det väl är val, så röstar du på Vänsterpartiet, för dom röstar alla på.
Du bär ett kors runt din hals, och om någon frågar så svarar du alltid att du är kristen, men korset har du snart burit i tjugiofem år, och det är mer som en vana, inte någonting att skylta med eller vara stolt över.
Du bor ensam i en liten tvåa mitt inne i Vasastan, och du åker kommunalt varje dag till och från jobbet, det tycker du är bäst för miljön, och dessutom så är det billigare och säkrare.
Du sminkar dig aldrig, eller bär några extra fina kläder, du tycker bara att det är slöseri med tid att se fin ut, vem ska märka dig?
Du har ändå slutat med att spendera din tid åt att se åt mäns håll, du har bättre saker för dig.
Dina vänner har försvunnit för länge sedan, den enda du har kvar är din mor som bor på ett ålderdomshem, men hon minns dig inte, och då ligger det inte i ditt intresse att besöka henne så ofta.
Varje kväll när du kommer hem efter jobbet kokar du en kopp kaffe i ditt lilla kök, sätter dig i soffan och slår på TV:n.
Du kanske har blivit för gammal för kärleken tänker du sorgset, samtidigt som du bara ser kärlekspar i såpor.
Du har nog aldrig märkt det förr, men du saknar någon som kan finnas där och bry sig.
Du saknar någon som kan hålla om dig i mörkret.
Du saknar faktiskt den psykiska kärleken.
"Men", tänker du: "Det är för sent"
Du försöker att intala dig själv att inte gråta över spilld mjölk, men alla åren som passerade fort som vinden, vad gjorde du med dom?

Du kommer aldrig att sluta sakna.