Ord

Vi är ju alla människor med egna fega brister
Med iskalla fingrar som klibbar när man är i klister
Men vad trodde du att livet var nu vad?
En dans på en äng i en förfallen spökstad
Självklart flyger jag mot solen, en risk värd att ta
För om jag aldrig nånsin gjort det hade jag aldrig mått så bra
Jag vet ju vem jag är och jag är fan glad för det
Kanske lite falsk men alltid full av frihet