Ord

Det blir för mycket när du säger allt det där
Som får hela mig att falla isär
För du är allt som jag inte är
Har allt som jag inte har
Och utan det kan jag aldrig vara underbar
Så sig mig älskade
Var är målet i den ändlösa cirkeln?

Du satt där så präktig och fin
Med din röda Prada väska, kjolen och den präktiga tyg jackan
Då frågar jag dig;
När du ser dig omkring med stora ljusa ögon
Vad är det då du ser?
Misstänksamt höll du väskan hårt tryck mot bröstet
För att jag tittade på den och log
Vad gör du egentligen när du kommer hem?
Ringer en lika präktig vännina
Tar ett glas vin på stan med henne?
Eller stannar du hemma, och gräver ner dig i jobb
Och ser sakta hur livet flyter förbi
För så ensam du såg ut
När du satt där så liten
Som en rädd liten hare
Bland alla andra rovdjur
Men säg mig då;
Vad tar du för givet?

Sorgen ger en kalla kårar när man inte vet vad som händer
Kyla, knotiga fingrar, din röst blir min
När allt kommer omkring
Så hittar vi ingenting
Men jag kämpar och kämpar, och slår alltid tillbaka
För jag vet hur livet kan va
Och någong dag
Är alla precis som du och jag
Men se ljuset i tunneln
För snart är du framme.

Du ser så hotfull världen är
När jag gör allt jag kan
Men du ler ej längre, munnen är sur och tvär
Och denna mardrömmen blev sann
Men jag krälar inte längre
Jag står på egna ben
Och jag tror knappt längre
På helt lyckliga fenomen

En resa ut i världen
Kortare än en minut
Så sorligt, så dött
När allting tar slut

Du kom som en blixt ur en molnfri sommardag
Ren och skör som en blomma på en sommaräng
Hand i hand än idag
Livet kanske faktiskt har en poäng.